1-bit

Hej Lycan!*

Nu har jag spelat i dryga timmen. Jag har hunnit bli sydd och fylld med balsameringsvätska, flytt från gigantiska skelett, träffat spöket av min älskade, börjat gilla den flygande dödskallen som följer med mig, och så klart börjat rota i vem den där Pharod är och var han gömmer sig.

Planescape: Torment alltså.

Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. När spelet släpptes så pratades det mycket om att det bara var en strid i spelet man måste ta, i övrigt kunde man prata sig/problemlösa sig igenom det. Just den detaljen var så viktig, den var ett löfte om att spel kunde vara något vuxet, något ”fint”, nu när det inte bara handlade om att slåss.

Under första timmen har jag nog dödat trettio personer. Oups.

Temana som spelet behandlar skulle också vara vuxna. Frågor som identitet och död och sånt. Nog finns det här, jag anar det, men vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Däremot tänker jag på dig, när du spelade det för första gången. Det måste ha varit ungefär när vi lärde känna varandra där på IRC. Vad tänkte du på när du spelade det här? Vad pratade du om med dina kompisar? Vad var den stora grejen för dig?

Jag spelade Baldur’s Gate när det kom ut. Recenserade det till och med för den sedan länge insomnade spelsidan macspel. Det var fantastiskt, känslan av en värld som innehöll enorma mängder med äventyr och sjukt vacker grafik. Planescape kör samma motor tror jag. Samma förrenderade bakgrunder. Är det vackert idag?

*ditt gamla irc-nick. Det kändes passande på något vis.

Bit för bit – två spelare blir till

Jag och en vän har pratat en stund om att starta ett projekt där vi inspirerats av The Final Fantasy Letters. I den artikelserien skriver två skribenter brev till varandra medan de spelar igenom Final Fantasy VII. Den ena skriver utifrån sitt perspektiv som en av dem vars ungdom nästintill definierats av av spelet, den andre spelar spelet för första gången. De för en diskussion om spelets betydelse i mediets historia, vad som gör att det fungerar och blev så stort, vad som åldrats, vad som inte åldrats, hyllar vi det bara för att det är så förknippat med varm nostalgi?

Vi vill göra det här, och mer. Vi kommer ta oss an spel som vi spelat och berört oss eller varit viktiga på något annat vis. Något av spelen har bara en av oss spelat, något av spelen kanske båda eller ingen av oss har spelat.
Formen kommer variera. Twitter, inlägg här, brev, bilder, ljuddagböcker/meddelanden, kanske en podcast eller vlog här och där. Vi kommer försöka hålla både form och innehåll dynamiskt.

Vi kommer snart börja med det första spelet.

Vi hoppas att du vill följa med oss.

Det är nått skumt på gång

Den här bloggen kommer förhoppningsvis börja leva igen. Jag och en vän har ett projekt på gång.

Mega Man Online (MMMMORPG)

Alles vår Mega Man ska tydligen komma som onlinespel, tillverkat av några koreaner. Spännande! Varför har ingen berättat det här för mig?

Lite gameplay finns också att glo på.

Det här kan väl omöjligt bli bra är min första tanke. Ändå så hoppas jag. Det skulle vara episkt om det blev bra! Och tänk titeln: Mega Man Massive Multiplayer Online Role Playing Game eller MMMMORPG. Episkt I tell you, episkt!

FFXIV

MMORPG-ångest.

Jag sitter och googlar och läser på om Final Fantasy XIV. Jag hade hoppats på det spelet. Nu har jag inte provat det än, men av alla recensioner och omdömen jag set tyder ju det mesta på att det suger.

Det sjuka är dock att ju mer jag läser, desto mer lust får jag att pröva. Kan det verkligen vara så dåligt? Samtidigt som jag hoppas att alla problem ska vara borta till ps3-releasen som ju är den jag kommer spela ifall det blir av… och det blir det nog… ARGH! mmorpg-ångest.. inte är det lätt.

pixelmagi

Omspelningen av FFVI är väldigt roande.

Ibland blir jag helt hänförd över vilka vackra landskap och magiska vyer som de kunde skapa med så enkel grafik. Ofta slår det saker som produceras i modern tid. Titta bara på den här bilden:

Sköna vyer

Jag tycker den bakgrunden är helt otrolig. Platsen den finns på är inte heller särdeles viktig för spelet vilket säger något om vilket engagemang skaparna hade för varje liten detalj och område. Magiskt säger jag!

nattspel

Natten spenderades i sällskap med Oblivion IV.

Jag vet, det är inte direkt dagsfärskt, men jag kände att det var dags att spela det vida beryktade Oblivion IV. Jag har spelat Fallout 3, vilket verkar vara rätt snarlikt i spelmekanik och det föll mig inte riktigt i smaken. Det var visserligen någorlunda gayvänligt, och man kunde få till en riktigt stilig mustasch, men storyn lyckades inte riktigt fånga mig.

Oblivion verkar lida lite av samma problem som Fallout 3 gjorde för mig. Det finns inte riktigt något djup i karaktären. Att bara vakna upp i ett fängelse helt utan bakgrund och sedan (näst intill) slumpmässigt börja springa runt i enorm värld känns rätt tröttsamt om man inte kan identifiera sig med sin karaktär. Det här är ett område där Bethesda borde lära sig av Bioware.

Men, Oblivion verkar ändå något roligare än Fallout 3. Jag hade lite mera ”bara en timme till” i mig än när jag spelade det senare. Det största problemet var dock att alla ser ut som miffon i Oblivion. Varför har alla helt enorma näsor och käkpartier/pannor som skulle göra lägre primater avundsjuka? Dessutom verkar det inte finnas något homoinslag alls (i Fallout 3 hade vi ju det lesbiska hotelldrivande paret i alla fall).

Nu ska jag inte dissa något av spelen fullt ut, men de verkar inte vara min kopp te rakt av. Oblivion kommer jag dock ge några timmar till. Det är det nog värt.

Att sakna ett mmorpg

Vi vet alla vad mmorpg står för.

Many Men Online Roleplaying Girls. Haha.

Nåja, skämt åsido (eller kanske mer om män som rollspelar flickor i ett annat inlägg). Vissa sena nätter kommer jag på mig själv att sakna min tid med WoW. Kanske inte så mycket själva spelet, som jag idag inte alls tycker framstår som så lockande, utan själva det sociala och ständigt närvarande i spelet. Hade man inget för sig kunde man alltid koppla upp sig, kolla aktionshuset, kolla posten, chatta lite med någon gillesmedlem och kanske göra någon daily quest.

Det är två år sedan jag slutade spela WoW. Jag är helt och hållet avgiftad, men ändå uppstår ändå längtan efter det där sociala som finns i mmorpg:ande och jag har mer och mer börjat fundera på att ta upp ett sådant. WoW är uteslutet, jag längtar helt enkelt inte tillbaka till Azaroth (och min gamla trötta macbook klarar inte längre systemkraven). Tyvärr hittar jag inte riktigt något alternativ. Jag tillhör de många som sett fram emot FFXIV, men utan att ha spelat det själv kan jag ju lugnt säga att recensionerna verkar tala sitt tydliga språk. Förhoppningsvis har de fixat de värsta problemen till ps3-releasen och då kanske jag ändå ska testa det? Men, annars ekar det tomt. Warhammer och Lord of the Rings har båda världar jag gillar, men jag får känslan av att de båda mest är WoW om igen men med annan grafik. Nå nå..

Det är nattens grubblerier och eftersom de inte har någon lösning så kickar jag igång FFVI som jag ännu inte spelat klart. Det håller i alla fall. Trots att det är singel player.

blogguppehåll och fruktansvärdheter

Herrejösses, ibland kommer man av sig.

Ni vet livet. Arbete, bostad, vård, skola och omsorg. Då blir det sådana här ofrivilliga bloggpauser. Man borde vara bättre, men men men.

Det första jag gjorde när jag tog mig tillbaka ut på nätet var att läsa xboxflickans blogg. Där läste jag om hur spelbutiker (och andra butiker med för den delen) hade delat upp sitt utbud i tjej- och killavdelningar. Så tjejer förväntas spela rara, söta spel och killar tuffa shooters med massor av våld och blod. Ni vet, sådana där enkla dumma stereotyper om hur vi förväntas vara och vad vi förväntas gilla bara baserat på kön. Fruktansvärt. Anskrämligt för butiker 2010. De två som omnämns i xboxflickan kommer jag inte handla spel hos i jul i alla fall.

teh pyssel continues

Pysslandet fortsätter.

Nu är det dags för den pärlplatta jag tror jag är mest nöjd med av alla. Behold, the PINK MAGE!

The Pink Mage

Det här är klassen som aldrig figurerat i något Square eller Square-enix-spel. Väldigt synd måste jag säga. Jag ser framför mig en allsidig magiker, som kan bära lite olika rustningar och slåss med alla möjliga tillhyggen. Självklart finns någon typ av regnbågsattack med som den ultimata besvärjelsen för klassen. Kanske gör den godkänt med skada och helar ens allierade?

Om den här klassen kommer med i Final Fantasy XIV så kommer jag definitivt börja spela det. Hör ni det Square-Enix? Ni behöver väl alla prenumeranter ni kan till det där spelet…